Konsertvett, Bitte!

Göteborgs stad har framavlat en särskild avart av indiepopare som utgörs av bröliga stöddiga killar, nära besläktad med birakillen. Denna sorgliga insikt kom till mig ganska snart i min nya hemstad och jag kunde snabbt identifiera anförarna i gruppen. Jag minns till exempel förstörda konsertupplevelser som My favorite på Cronan som en av de kvällar då man som vän av ordning varit tvungen att blänga med onda ögat och stå och hetsa upp sig över vissa personers olämpliga, otrevliga och mycket störande uppförande istället för att njuta av musiken. Jag har många gånger knutit näven i fickan men till slut kom dock min irritation att svämma över.

Det var en kall höstkväll och Bommens salonger gästades av Darren Hayman. Tyvärr var stället denna vardagskväll ganska gles på besökare vilket gjorde att de flesta (läs: normala) finner sig i att hålla en låg och städad profil. Men precis som så många gånger förr börjar dock några få personer förstöra kvällen för alla oss andra genom att allsångsskråla, fullknuffas och gapa på göteborgskengelska mellan alla låtar. Ett särskilt irriterande otyg som utmärker gruppens beteende är att ljudligt framföra alla textraderna före stackaren som står på scenen, detta följt av att vända sig om mot polarna för att liksom emotta “indiecred” och för att demonstrera -Hey, kollakolla mig jag kan den här låten som nästan ingen hört!!

I det här fallet kan man väl säga att dom mer eller mindre tog över konserten medan Darren kommer av sig på ukulelen. Som vän av ordning ansåg jag att situationen krävde en tillrättavisning! Med andra personers menande blickar och suckar som stöd i ryggen tog jag mod till mig och klev helt sonika fram till sällskapet och förklarade, vänligt men bestämt, att jag faktiskt inte hade betalat pengar för att lyssna på dom, utan på Darren Hayman.
Ni som var med på Emmabodas efterfest förstår alltså att det bara var en naturlig utveckling för mig som ordningsvakt att huta åt folk även från Vapnets scen. Kalla mig vän av ordning.