Som en uppföljning till gårdagens dåliga-barn-post publicerar jag nu en dålig-mamma-post. Det är ju iofs inget motsatsförhållande eftersom dåliga barn ofta, men inte alltid, förutsätter dåliga föräldrar. I likhet med förra så var jag en dålig vän av ordning, eftersom jag inte ingrepp. Tyvärr har jag inte befogenheter att tvångsomhänderta barn.

Jag sitter på tunnelbanan, mellan Hammarbyhöjden och Mariatorget. Jag ska till jobbet. Vid ståstängerna står en tjock, ganska ung mamma med barnvagn, tillhörande baby och två kullar i sex till åtta-års åldern. Pojkarna nyper varandra och småboxar lite med sina små barnanävar. De är inte mer störande än vad gemene mans blotta närvaro på tunnelbanan är. Jag gillar att var själv på kollektiva färdmedel. Barnvagnen är utrustad med en fiffig dryckesbehållare, jag är lekman på området, men skulle gissa att den är till för vällingflaskor. Istället sitter där en Coca-Colaflaska som mamman tar giriga klunkar ur. Barnen dricker ur varsin safttetra av märket Smaskis. Klockan är åtta på morgonen, deras dryckesvanor förtjänar en egen post.

Mamman blir lite irriterad på killarna och säger åt dem med hög röst för att visa för hela vagnen att hon tar ansvar:
- Sluta bråka, varför bråkar ni? Ni är ju syskon, ni ska vara snälla och kramas.
Föga förvånande biter inte detta pedagogiska underverk till argument på barnen som fortsätter sin harmlösa fajt.

Plötsligt knäpper det till i morsans, hon tar det hårda armgreppet på pojkarna och kör bad-cop-taktiken:
- Simon och Viktor, jag orkar inte med er längre! Nu får du flytta hem till pappa Simon och du till farfar Viktor, jag är less på er! Så får ni inte träffas mer.
Ena barnet, jag tror att det var Simon (jag kommer ihåg att en av dem hete Simon, Viktor var ett utslag av den konstnärliga frihet jag tillåter detta litterära verk) börjar smålipa lite och säger "förlåt, förlåt, jag vill inte va hos pappa snälla kan jag inte få va kvar". Maman snäser ett kanske och sippar på sin läskedryck. Det är tyst ett tag.

Simon försöker bryta den hotfulla stämningen genom att entusiastiskt och rätt rörande redovisa för ett tv-program han hade sett dagen innan.
- Meh Simon, tror du verkligen att jag bryr mig om ditt tv-program? Nä, det gör jag inte.

Man kunde höra ett litet pojkhjärta snörpa ihop sig innanför täckjackan. Eller så var smaskisen som nästan var slut.