"Hej, jag är ett stockholmsbarn, jag tror att hela världen är mitt ostron/smörgåsbord. Jag går omkring som en miniatyrvuxen i dyra kläder och med mobiltelefon. Jag har både kill- och tjejkompisar fast jag är ett barn. Jag har långt hår utan att vara rädd för att bli kallad bög. När jag får min första jeep parkerar jag var jag vill."

Jag satt, lite stressad, och testade en gitarr på min lunch. Jag var stressad över att komma sent till jobbet, men även för att musikaffär har en stressande påverkan på mig, men det är ett annat kapitel. Det knackar på dörren, jag öppnar och där står ett barn med långt hår och sportiga märkeskläder. Han kväker på stockhomska:
- Ursäkta, kan du testa gitarren om tio minuter.
Han var kanske tolv år, jag blev lite förvånad över att han vågade fråga en vuxen karl, i rock och 1.90 lång.
- Ja, det kan jag väl. Har du bråttom eller?
- Nä, inte egentligen...
- Nähä, då får du vänta på din tur. Jag ska inte spela så länge, svarade jag. Sedan satt jag där lite längre än vad som var nödvändigt och behagligt för att markera att hans rikuppväxt på söder betyder föga i den djungel som musikaffärer är.

Ordning kan se ut på många olika sätt. För mig handlar oordning om friktion, hinder och distraktioner i mina vardagliga sysslor. Ett mycket konkret och allvarligt problem är människor som inte kan bete sig i det offentliga rummet. Jag är utrustad med långa, friska ben och ett sinne för effektivitet. Jag vill kunna ta mig fram genom stadens gator för att uträtta mina ärenden. Jag vill inte fastna bakom sävliga tjejer med modejeans och mobiltelefoner, bakom firmamän med randiga halsdukar och flyende hårfäste. Eller det vanligaste och värsta, tre kulturtanter light som beundrar ett marimekkotyg i ett skyltfönster och således blockerar hela gatan med sin trivselvikt.

Så här gör vi om: (1) du är seg och obeslutsam, du vet inte vart du ska gå eller varför;
kliv lite åt sidan på gatan, tänk dig att du kör bil (fast du har nog inte körkort för att du är lite lite efterbliven) och respektera högerregeln.
(2) Du är en del av ett glatt gäng som strosar omkring och liver av det smörgåsbord det urbana livet innebär: du håller hela tiden ett vaksamt öga snett bakåt för att se om det är någon med råg i ryggen och solsken i blick som vill ta sig fram. Du inser att hela världen inte är ett stor firmafest med bjudbuffé.
(3) Du är frisk och ung: du upptäcker att du faktiskt kan ta ut stegen lite, trycka ifrån, och på så sätt bidra till ett bättre flöde av människor.

Annars får vi helt enkelt göra så att långsamma människor får gegga omkring på tisdagkvällar och elallergiker på onsdagar, så kan vi friska äga staden under resten av veckan.