Relaterad ordningsfråga: nödvändigheten av att inte upphöja sin egen moraliska slapphet till allmän lag.
Håkan Libdo, i folkmun "svensk electrolegend", har genomfört projektet Skiftet. Det lät rätt intressant första gången jag hörde om det. Tanken är att låta åtta electrokillar arbeta enligt vanliga förhållanden, istället för mitt i natten. Jag är ju vän av ett disciplinerat och organiserat skapande, ju längre från den romantiske konstnären desto bättre, så det lät ju bra. I dagens DN pratar de om att det gick rätt bra, trots att det var lite kämpigt. Vet ni hur länge projektet höll på? En dag!
"De märkte hur blodsockret föll."
Det är ju löjligt. Förutom alla riktiga jobb så dräller det av kreativa arbeten som är tidsstyrda, det är väl inget konstigt med det.
Hursomhelst, det var följande citat som fick mig att reagera. Det var lite samma känsla som gårdagens post om Märta i DN, en oförmåga hos den härskande kulturklassen att sätta sig in i något annat sammanhang. En slags kulturell sociopati. Antigen är Libdo rent elak/liberal eller så förstår han inte att alla inte har samma förutsättningar. Jag tycker att vi kan skita i temadagar om förintelsen i skolan och satsa på att lära barn grundläggande kunskaper om klass och kulturellt, socialt kapital.
- Ingen av oss är med i facket. Bilden av arbetarrörelsen och den visionen av socialism och att bygga en framtid är inget vi diskuterar i vår samtid. Vi lever med en oändlig massa information och möjligheter. Den lilla gemenskap vi har, en större strävan att påverka samhället, har vi nog gett upp. Vi gör något av våra egna liv i stället och försöker få dem drägliga. Samtidigt kanske något har gått förlorat. Det är så främmande för oss att vi nästan kan se det som ett museiföremål.
Håkan Libdo, i folkmun "svensk electrolegend", har genomfört projektet Skiftet. Det lät rätt intressant första gången jag hörde om det. Tanken är att låta åtta electrokillar arbeta enligt vanliga förhållanden, istället för mitt i natten. Jag är ju vän av ett disciplinerat och organiserat skapande, ju längre från den romantiske konstnären desto bättre, så det lät ju bra. I dagens DN pratar de om att det gick rätt bra, trots att det var lite kämpigt. Vet ni hur länge projektet höll på? En dag!
"De märkte hur blodsockret föll."
Det är ju löjligt. Förutom alla riktiga jobb så dräller det av kreativa arbeten som är tidsstyrda, det är väl inget konstigt med det.
Hursomhelst, det var följande citat som fick mig att reagera. Det var lite samma känsla som gårdagens post om Märta i DN, en oförmåga hos den härskande kulturklassen att sätta sig in i något annat sammanhang. En slags kulturell sociopati. Antigen är Libdo rent elak/liberal eller så förstår han inte att alla inte har samma förutsättningar. Jag tycker att vi kan skita i temadagar om förintelsen i skolan och satsa på att lära barn grundläggande kunskaper om klass och kulturellt, socialt kapital.
- Ingen av oss är med i facket. Bilden av arbetarrörelsen och den visionen av socialism och att bygga en framtid är inget vi diskuterar i vår samtid. Vi lever med en oändlig massa information och möjligheter. Den lilla gemenskap vi har, en större strävan att påverka samhället, har vi nog gett upp. Vi gör något av våra egna liv i stället och försöker få dem drägliga. Samtidigt kanske något har gått förlorat. Det är så främmande för oss att vi nästan kan se det som ett museiföremål.
posted by martin @ 1:35 AM
0 comments
